Hur kan bara tiden försvinna i ett sånt rasande tempo? Är det det som är meningen med livet? Att det bara ska rusa i väg medan man själv står kvar och bara stirrar fånigt? Hoppas inte det. Å andra sidan – det lär ju inte ske några storartade förändringar om jag inte gör något åt det själv. Så vad vill jag göra då? Hm… Känns som om jag har haft den här utläggningen förut. Nåja. Det skadar kanske inte att ha den igen, jag vet inte? *suck* Idag har det liksom inte varit kul alls. Det var botten att komma tillbaka till jobbet efter helgen – trött och hängig, ingen arbetslust öht… Christer jobbar över, mer än han trodde tom (han har inte kommit hem än och jag funderar på att gå till sängs…), brorsan hade inte riktigt lust att göra sin syster sällskap heller (skulle hem och programmera. kul. vad gör han hela dagarna egentligen?), Sara skulle till tandläkaren… Äh! Så jag har haft tråkigt. Brelind var här och hämtade sina föräldrars dator iaf. 500:- fick vi! Coolt. Jag lade mig inte i reparationsarbetet så mycket iofs, men jag fick stå ut med en isärskurvad dator på köksbordet några dagar… Nåja, det spelar mindre roll vem som fick pengarna för vad. Det var snällt ändå! (TACK!) Det är väl som Brel sa – om de lämnat in den hade det kostat 650:-/tim och de hade inte löst det på en dag… :-) Man kanske skulle starta eget? Christer skruvar, jag räknar pengar… Näe, inte det heller.
Livets flyktighet var det ja. Tänk att slippa åka hemifrån kl 7 på morgonen? Bara en sån sak… Att slippa jobba 5 dagar i veckan? Eller iaf 8 timmar varje dag? 6 timmars arbetsdag vore finfint. Det sänker lönen rätt drastiskt bara… Jag får nog vänta med såna fantasiprojekt tills Christer slutat jobba på Ericsson och börjar tjäna pengar istället! :-) Sa tjejen som faktiskt funderar ibland på att börja plugga igen… :-) Brorsan (inte han som skulle hem å programmera idag utan den andre som är lika lång och 4 minuter yngre) sa häromsistens att han kanske ska börja föreläsa på htu! Coolt. Dessutom har han litteraturen till kursen jag tänkte läsa nästa höst. Berättade jag hur det gick på högskoleprovet förresten? Dum fråga, klart jag gjorde. Det känns himla bra att jag inte direkt behöver oroa mig om vilka kurser jag kan komma in på och inte. Jag kanske inte har nämnt hur viktigt hp:t är för mig egentligen? Jag hade 3.0 och inte ett öre mer efter gymnasiet… Inget att komma med för en människa med mina studievanor! :-)
Jag känner mig lite ostrukturerad. Kan väl inte påstå att jag håller nån tråd direkt just nu. *suck* Det är i det läget livet känns tungt. *suck* igen. Mening? Mål? Hmpf. Jag vore tacksam om jag kände att mitt liv hade en riktning överhuvudtaget. Antar att jag ska tolka det som att det är dags att börja ta en ordentlig funderare på vad jag ska göra efter 30/9… Vilket håll vägen än går åt så tänker jag nog inte jobba 1/10. Sen ska jag springa Lidingöloppet den helgen. Efter det då? Vad vill jag??? Det kanske är läge att uppsöka en yrkesvägledare…? Då blir jag idiotförklarad! Det råder ingen brist på jobb för en socionom i den här stan just nu. Iofs är inte utbudet av arbeten revolterande heller. Inte så att man kan välja vad man vill göra direkt. Så vad leder det till… Att jag kan bli arbetslös 1/10 och sen före 1/11 så sitter jag på en annan ekonomienhet nån annanstans i Göteborg? Party…Det är då det gäller att ha en annan utväg. Vart då? Äh! Jag går bara i cirklar hela tiden. Splittrad? Vem? Jag? Ett projekt för arbetslösa ungdomar i Mölndal skulle kanske vara något. Finns det nåt sånt tro? Som behöver mig lagom till 1/10? Annars får jag väl väldigt snabbt komma på en lysande idé och försöka hitta finansiärer snarast… :-) Lite mål3-pengar från EU kanske? Det är bara det att jag inte är funtad riktigt som Håkan A. Jag skulle vilja göra en mer fullständig analys av målgruppen först innan jag gav mig på nåt sånt. Vilken åldersgrupp skulle man jobba med? För dem upp till 20 finns ju KUPP så 20-25 vore kanske något. Hur ser den gruppen ut i Mölndal? Hur hög är arbetslösheten? Vad har de för utbildning? Vilka sociala problem finns det? Vad behöver de helt enkelt? Sen ska man ju se till att ha goda kontakter med både soc och af… Det finns mycket att tänka på! :-) Jag har inte ens nämnt vikten av att ha en genomtänkt verksamhet än! Jisses, hör på mig! :-) Å andra sidan – det är bättre att ha idéer och fantasier än att bara gå omkring och känna hur meningslösheten kryper inpå… Det gör den ju liksom ändå emellanåt. Hej å hå! Jaja. Nu har jag suttit här och bladdrat än massa igen. Dags att röja ur sängen så att det går att sova där! :-) Natti-natti alla.
/Anna

Dagarna de går och går efter varandra… Känns den igen? Jag har säkert skrivit det flera gånger förut. Det är en sång faktiskt, om veckodagarna, ur Mamma Mu… Så är det med det.
Jag har sprungit Vårruset sen sist. Två gånger. Först i Vänersborg, det var seeegt men ganska trevligt på det hela taget. Hopplöst trångt och omöjligt att komma förbi folk, men vad gör man? Är det Vårruset så är det. Törstig som hej hoppsan långt före första vätskan, sen visade det sig att vattnet var åt — för kallt så jag fick håll! Hurra! Så mycket för att man tänkte anstränga sig… :-) Nåja, jag kom i mål i alla fall och solen hade inte gått ner helt så vi kunde tom fika ute i det gröna. Nästa Vårrus var i tisdags här i Göteborg, det gick lite fortare än i Vänersborg – inte bara för att det är kortare… :-) Det kan ju ha berott på att det var så förtvivlat kallt så jag inte önskade nåt annat än att få komma hem och krypa ner i ett varmt bad! Vidrigt. Det var det om det. Jag har sprungit lite idag också, inte riktigt så mycket som det var tänkt och apselut inte så fort. Slarvade med att dricka på förmiddagen och tja, det blev som det blev. Först trodde jag att jag skulle bli tokig så törstig vart jag och sen orkade jag bara inte mer. Fjasko!!! Så nu är revanschlusten STOR!!! Jag har redan satt mig och gjort upp stora planer för hur jag vill ha det i sommar, träning, tävlingar, målsättningar… Det är ju iofs inte första gången jag gör det heller, inte ens i år, men det skadar inte att revidera lite då och då! :-)
Nog om saker. Nu ska jag erkänna vad vi gjorde igår. Vi var i Ullared! Jepp – Rosell har vart på Ge-Kås för första gången i sitt liv! Kul, kul. Ja, det var faktiskt rätt roligt, vi gjorde iaf slut på en himla massa pengar och det brukar ju pigga upp! :-) Köpte en hel massa kläder – inte ett dugg genomtänkt!!! En sån kan vara kul att ha, det är alltid bra och liknande motiveringar… Än har jag inte ångrat något köp faktiskt. Nya skor blev det också – äntligen! Har vimsat runt i skoaffärer på måfå i flera veckor utan att lyckas hitta något, igår blev det två par. Skönt det, nu är det avklarat ett tag framöver! :-) Kul var det i alla fall. Träffade Gustav F gjorde jag också, men det är en annan historia (Hej Gustav!). Sen var vi på inflyttningsfest hos Åsa, det var rätt kul med likörprovning i köket och allt möjligt. Nån utgång blev det aldrig däremot. Christer och jag hade planer länge, men sen blev det för det första bara vi, för det andra visste vi inte helt säkert att Max & co var på Trägårn, för det tredje (och inte minsta) var klockan två innan vi var i stan… :-) Tappert försök iaf. Vi var på inflyttningsfest förra helgen också för den delen. Hos Max, det var trevligt. Satt på golvet och åt morötter. Träffade Emma för första gången, men säkert inte sista om man ska dömma av fortsättningen… (Puss på er!)
Tja, på det hela taget så har livet rullat iväg i en himla fart det senaste – hur gör man egentligen för att hinna med sig själv när man inte är student längre? :-) Jag undrar och funderar kan jag ju meddela. Dessutom vill jag ju gärna hinna med mer än jag har energi till – hopplöst fall! Där kommer ju träningen in i bilden igen fö… Vad ska jag göra med mig själv? Kanske gå en avslappningskurs? Mental träning eller nåt? Fler kurser… Att jag inte sätter mig och letar stipendier istället och går kurs efter kurs resten av livet? Äh, det går ju inte… Eller? Släktforskning, körsång, löpning, simning, Star Trek, hemsidan, Reloaders Ring, en massa böcker, kurser… Det är mycket jag vill göra mer av, annat mindre… En del, tja, asså, det går ju bara inte!!! Jaja, det ordnar sig. Är det nån som vill ha en webring förresten? Jag har en aspirant på medhjälparposten, men på sikt kanske jag skulle lämna den ifrån mig helt? Jaja, vi får väl se… Det blir inte denna veckan det heller, kanske inte ens i år…
Jag undrar lite över mig själv (som om det var nåt nytt…). Asså. Det senaste har jag inte skrivit här så ofta, men det verkar fortfarande vara så att när jag väl börjar så vill jag skriva allt, kan liksom inte riktigt ge mig… Vad tyder det på? Att det är dags att skriva lite oftare igen? Hm… Det har jag ju tyckt hela tiden iofs… Det skulle ge en viss kontinuitet i livet igen och det är ärligt talat inget jag har för mycket av just nu. Löpning tre dagar i veckan, simma med brorsan en gång, Voyager på torsdagar, skriva här varje dag (förmodligen kväll)… Lite ordning och reda på livet helt enkelt. Är det för mycket begärt? Det är så typiskt, egentligen skulle man inte jobba 40 timmar i veckan. Det kan bara inte vara nyttigt. 30 vore betydigt bättre. Funderar på om man skulle göra det… Skaffa ett jobb på 75-80% asså, sen kan jag läsa på kvartsfart (vilket jag förvisso hade tänkt göra ändå)… Frågan är bara vad jag egentligen vill arbeta med. Ska man dömma av hur jag låter så verkar det ju viktigare att gå en massa kurser och få papper på en massa kunskaper än att faktiskt använda dem… Jag vill gärna läsa kurserna jag sökt/tänkt söka i Thn. Det är en början – men på vad? Vad ska göra sen? Jag kan väl liksom inte få både ock – eller kan jag det? Socialsekreterare och nätverkstekniker? Skolkurator och datorlärare? Tja, inget är väl omöjligt egentligen. Antar jag.
Äsch. Jag uppnår nog inget genom att skriva mer idag. Mer än möjligen förvirring! :-) Lika bra att lägga ner alltså – det blir ändå mer text av detta än vad någon orkar läsa. Ska gå ut och se om jag hittar Christer istället, han fixar med bilen. Sen ska vi slå oss ner i soffan och titta på First Contact, köpte den igår på Ge-Kås! :-) Christer har aldrig sett den i färg!!! Han lånade den av en kompis förra året nån gång (eller var det -97), då såg vi den på min 14″ fd färgTV (den visar bara svartvita bilder nuförtiden).
Jag ber om ursäkt om jag blev väldigt långrandig nu… Ska försöka avhjälpa problemet genom att skriva oftare igen. Vi får väl se hur det går… :-)
/Anna

Himmel! Tiden rasar iväg i ett rasande tempo… Det har redan gått en månad sen det var påsk. Jag har uppdaterat 2 gånger under april. Två gånger!!! Det är alla tiders bottenrekord. Uselt helt enkelt. Nåja, det är väl inget att ha prestationsångest för, men ändå… Det säger kanske en del om mitt nya jobb, vem vet? *suck* Nåja, det är bara 5 månader kvar! :-) Vad händer sen då? Ja, Mari-Ann som jag vikar för kommer antagligen inte tillbaka då iofs, så det finns väl hopp om att jag kan fortsätta. Om det nu är ett hopp, vi får se om några månader vad jag tycker. Å andra sidan tänker jag inte räkna med det. Dels för att jag inte har för avsikt för att sitta på soc i Bergsjön resten av livet, dels för att det serverades en omorganisation i knät på oss i tisdags morse… Den är inte detaljplanerad, men den är tänkt att införas 1/10. Jag missade team-mötet i fredags, men det sägs att det försvinner 5 socialsekreterartjänster. Det låter inte ett dugg logiskt, jag vet, men jag tänker inte ta upp den diskussionen här och nu. Hur som helst så verkar det väl troligt att det är vikariaten som försvinner i första hand? Å andra sidan är ungdomsgruppen rätt liten så det är inte helt säkert att just "min" tjänst försvinner, men å andra sidan rätt stor att någon annan får den? Jaja, det är mycket man kan spekulera i. Hur man än vänder och vrider på det så kommer jag nog (observera nog) inte att vara kvar i Bergsjön efter sista september. Jaja. Vad vet man? Det är rätt gott om jobb för socionomer just nu verkar det som i alla fall. Inte så att det dräller av dem i GP på söndagarna, men det har varit svårt att få in en sommarvikarie tidigare till oss i ungdomsgruppen och det borde ju tyda på något. Risken finns att det tyder på att ingen vill jobba i Bergsjön, men det är en annan sak. Jag har inget att oroa mig för än i alla fall, jag har jobb över sommaren och det räcker långt bara det. Just nu är det mest "tillträde snarast" annonser i tidningarna och de är ju inte så aktuella för min del, men de blir tids nog. Det är värre om jag blir helt arbetslös för jag kontaktade AEA i veckan. Det visade sig att jag inte finns i deras medlemsregister! Hoppsan, skulle man kanske kunna säga, jag är inte medlem i a-kassan. Så dumt. Frågan är varför? Jag inser att jag borde gått med i facket tidigare än i november förra året, men ska jag straffas för det? :-) Sen har jag inte betalat nån fackavgift förrän första månadsskiftet (främst för att jag inte fått någon avi…). Så långt allt väl, problemet är att jag inte reagerade över summan när jag väl betalade – det var ju bara fackavgiften, inget till a-kassan. Dags att upptäcka det nu. Problemet är att jag VET att jag skickade in min ansökan om att gå med i a-kassan i höstas. Visserligen tog det ett tag innan jag fick iväg dem, det blev kanske inte förrän i slutet av november eller nåt, men jag HAR skickat dem. Med arbetsgivarintyg och allt. Fråga inte mig vart de tagit vägen, men det här behöver fixas rätt fort känns det som. *suck* Tänk om jag vetat detta tidigare ändå… Jaja.
Jag har – hör och häpna – uppdaterat viktsidan idag. Det har inte skett några häpnadsväckande förändringar, men det är väl själva uppdaterandet som är poängen? Egentligen… Plus att livet blir lite otrevligare när jag ser det där spikraka 74-kilosstrecket. Det hade kanske inte varit fullt lika otrevligt om det inte varit för att skillnaden mellan strecken blir större och större. Håhåjaja. Det tog tom emot att fylla i nästa veckas träningsprogram. Jag har ju inget. Målmedvetenheten har sjunkit tillbaka i dvala känns det som. Antar att det har med förkylningen att göra. Först en och sen hann jag inte mer än börja tänka på att träna igen så kom nästa. *suck* Jag känner mig fortfarande inte helt pigg, men vad gör man? Dricker Kan Jang och tänker över sitt liv? :-) Ska försöka lura med mig Christer ut på en promenad modell längre idag, får se hur det går. Det är Vårruset i Vänersborg på onsdag – det ska bli kul! Hoppas jag i alla fall. Känner mig inte helt laddad, men vaddådå? Morsan räknar med att springa i år, hon hoppas på att jag ska hålla tempot åt henne! :-) Jojo… Vi får väl se. Hon har fått ont i ryggen också, blir inte det bättre får hon stå bredvid och titta på i år igen. Mindre kul. Jag ska ringa pappsen också och se om han har lust att komma och vara publik, det vore kul. Jaja. Nu ska jag i alla fall inte sitta vid den här dumburken och yra mer – ut i solen!!!
/Anna