ångestventilen - dagbok på nätet sedan 1998

hur gör man

2004-10-21 22:00 | 0 kommentarer

Jag vet inte riktigt… det känns nästan som om jag har glömt hur man gör när man skriver… eller så har jag helt enkelt glömt hur man lever. Det kan vara så illa… *bah* Äh! Det är klart att jag är negativ och kanske får saker att låta sämre än de är, men det kan också vara så att jag försöker hålla modet uppe. Det är lite svårt att avgöra i dagsläget ärligt talat! Det är inte mycket som gör mig på bra humör, iaf inte särskilt långa stunder i taget.
Jag har ganska nyss kommit hem från ett Aerobic-pass och det var jättekul och den gav en sån där härlig känsla av att ha kombinerat nytta med nöje och lyckats! :-) Tråkigt bara att den känslan höll i sig i ungefär en kvart, när jag gick ur omklädningsrummet så var den redan ett minne blott. Minnen i all ära, men jag behöver nåt mer stadigvarande för att piggna till på riktigt och komma på fötter ordentligt igen! Förra veckan var jag ordentligt däckad ett tag, sov bort nästan tre dagar i sträck. Det var inte så där suveränt direkt. Samtidigt ska jag väl inte förneka att det gjorde mig gott att vila lite från allting…
Faktum är att jag trots att jag kanske låter lite gnällig så verkar jag ha återfått lite energi här i höstmörkret! Jag har nämligen ägnat mig ganska aktivt åt min sporadiska släktforskning i några dagar! Det har varit jättekul, jag har lyckats lösa ett par mysterier och det är alltid lite spännande! Jag har efter en hel del trixande lyckats hitta min mormors morfar! Det återstår en del frågor, jag har en lucka på några år som jag inte vet vart han bodde och jag vet inte när han egentligen gifte sig och väldigt lite om hans fru. Det ska väl gå att ta reda på resten också så småningom antar jag! Jag har lite bekymmer med farfars farfar & farmor också för den delen, av någon anledning flyttade de till Gotland i några år och det vet jag inte heller något mer om. Vad gjorde de där? Varför flyttade de tillbaka igen efter två år? Sedan flyttar de ytterligare en gång efter det bara för att röra till det för mig, så jag vet inte säkert vart de bodde någonstans när de dog, eller när för den delen. Säga vad man vill – men det är ganska spännande! Å jag gillar ju att lösa mysterier, hihi. Framförallt var det nog väldigt nyttigt för mig att vara engagerad på riktigt i någonting ett litet tag, så att jag inte glömmer hur man gör, eller på allvar tror att jag inte kan… :-) Jag ska fortsätta mina efterforskningar lite i helgen också tror jag, men idag blir det inget mer. Jag har glömt boken jag höll på att läsa på jobbet förstås, men jag tänkte nog leta upp nåt annat läsbart att varva med och helt enkelt krypa ner under täcket!