… kanske lite trädgårsbloggning vore kul annars…
Nån vacker dag när det inte är fullt upp med födelsedagskalas så ska jag ta mig an vårens trädgårdsprojekt. Undrar när den dagen kommer? Får konsultera almanackan. Kanske ett besök på min mammas nya favvosajt - yr.no - kan vara till nytta också.
Måste bara må lite bättre först innan jag ens tänker på projekt. Min mage är så dum mot mig… eller så är det tvärtom. Hard to tell.

Alla ambitioner försvann ut i nåt grådaskigt vinterslut.
Det mest kreativa jag funderat på att skriva i bloggen de senaste veckorna är “I’ll be back” och de har jag ju snott av Arnold.
Nu har det varit lite vårsol ett tag och det var ju trevligt, jag hoppas den fortsätter lite till. Kollat nån väderleksrapport har jag inte gjort. Det antyder väl att jag inte är riktigt på gång än kan man tänka.
Nån egentligen drivkraft för att blogga har jag inte riktigt än heller. Kanske blir det träningsblogg ett tag, det var länge sen sist. Vi får väl se.

Jag hittade aldrig Sofia igår. Det är lika tråkigt varje gång, särskilt som jag blir så otroooligt sömning av att sitta och bläddra husförhörslängder sida upp och sida ner! Det var iaf inte så mycket att göra åt saken, jag tog en snabbtitt bland de inflyttade i Amnehärad också bara för att, men nej… Borta! Spårlöst försvunnen! Men, men, man ska aldrig ge upp! Jag lade Sofia Vilhelmina Hasselroth till handlingarna för tillfället och bestämde mig för att följa hennes dotter Ida härnäst.
Lilla Ida växte upp hos sin mormor i Södra Råda, när hon var 13 år gammal flyttade hon enligt kyrkböckerna där till Karlskoga. För att säkert krångla till mitt liv så försvann hon också! På direkten - jag hittar henne inte som inflyttad i Karlskoga! Det är en sak att bläddra igenom husförhörslängden i Råda, att bläddra igenom Karlskoga är något heeeelt annat! I vanliga fall skulle jag ju velat slå huvudet i något hårt efter två såna här nederlag på raken. Nu är det här ju inte något riktigt vanligt fall, jag har ju den gamla släktboken att följa! Den är förstås inte helt pålitlig i alla detaljer - men allt är värt att prövas! I den hittar man Idas dotter Lydia född 1879 i Arboga. Så okej, iväg till Arboga då och mycket riktigt där är hon! Lilla Lydia och hennes föräldrar Ida Hasselroth och Erik Norell! Det finns ingen födelseort angiven på Ida, men datumet stämmer. Det finns än så länge all anledning att tro att uppgifterna från “Släkten Hasselroth från Södra Råda” är korrekta! Hurra! :-)
När jag nu är Ida på spåren igen så antecknar jag bara vart de tar vägen senare och börjar istället följa henne bakåt i tiden för att försöka hitta tillbaka till där jag tappat bort henne. Å det är nu det riktiga flytet infinner sig - när jag bläddrar tillbaka till Idas & Eriks förra adress - vem hittar jag där? Om inte Idas mamma - Sofia! De verkar dessutom ha flyttat dit tillsammans, men mer om det får jag ta reda på en annan gång. Man måste sova också… har jag hört.

Jag sitter var och varannan dag och tänker att jag kanske skulle skriva lite mer om mina fram- och baksteg i släktforskningen. Det är ju ändå den jag ägnar min fritid åt just nu! :-)
Senast jag skrev om det så nämnde jag “Släkten Hasselroth från Södra Råda” av Iwan Hesselroth och det jag sysslar med just för tillfället är att ganska systematiskt gå igenom släkten bit för bit med utångspunkt från den. För tillfället håller jag på med den äldsta av Anders Hasselroths döttrar, Sofia Vilhelmina. Lite grovt skissat om hennes liv så föddes hon 1819 i Ånimskog, i 10 år tjänstgjorde hon på prästgården i Amnehärad innan hon blev gravid och flyttade hem till sin mor 1846. Hon uppgav en pastorsadjunkt Thordsson som far till dottern Ida, men honom har jag inte lyckats hitta så mycket mer om ännu. Dottern Ida fick bo kvar hos mormor när Sofia flyttade till Karlskoga där hon tjänstgjorde som hushållerska, först hos Lagman Oxehufvud och senare Brukspatron Vester. Därefter flyttade hon enligt uppgifter i Karlskoga tillbaka till Råda 1855. Där befinner jag mig just nu. I inflyttningslängderna för Råda finns hon nämligen inte att finna så jag ägnar min lördagskväll åt att bläddra igenom hela husförhörslängden. Med lite tur dyker hon upp, med lite otur gör hon det inte. I så fall har jag ett bekymmer… men det får jag ta tag i då i så fall, det är inget jag tänker oroa mig över i förväg! :-)
Fortsättning följer så klart. Jag måste ju berätta om mitt eventuella genombrott gällande Julius Hasselroth som utvandrade till USA… men det är lite utanför den mer systematiska genomgången än så länge så det kan få vänta lite.

I söndags, natten till måndag, så var jag väldigt nära att faktiskt använda ångestventilen som ångestventil igen - för första gången på evigheter! :-) Det blev inte så, jag hejdade mig lite och mailade mig själv till jobbet istället.  Ventilerade min egenskapade prestationsångest med mig själv istället för att kunna ta en titt på den senare. Framför allt var syftet att kunna somna! :-) Sen på måndagen så hände det som så ofta händer i dagsljus - jag oroade mig inte alls lika mycket över mitt dilemma, upplevde inte alls på samma sätt att jag målat in mig i ett hörn osv. När jag väntade på bussen för att åka hem fick jag andnöd. No comments. Den här flickan kan inte hantera prestationsångest, det är så enkelt. Hur som helst så lyckades jag iaf till slut få mig själv att slappna av i hela situationen. Tillräckligt för att inte vara vaken en natt till etc… Idag pratade jag dessutom lite med en väldigt klok kollega som lade helt nya aspekter på mitt dilemma. På det hela taget så känner jag mig riktigt sansad nu. Jag behöver fortfarande rota runt lite i det, men jag känner inte samma behov av att lägga benen på ryggen och springa så fort jag någonsin kan! Jag kan nog faktiskt tänka mig att attackera problemet och göra något åt det istället. Kanske jag ska anställa henne som personlig coach? :-)

Apropå det där jag skrev om att förändra bloggen och hela sidan… det har ju inte direkt skett några stora omvälvande grejer på den fronten! :-) Däremot så funderar jag lite hit och dit på hur jag ska få till det. Snyggt, trivsamt, praktiskt, logiskt… massa ord som slutar på t helt enkelt. Hur det går och när det faktiskt kommer att ge lite resultat återstår nog att se.
Däremot så har jag ägnat en hel del tid åt släktforskningen på sistone. Det har inte gett några synliga resultat på webben, men i mitt anteckningsblock. :-) Antar att webbuppdateringen kommer i samband med ovannämnda förändring, hehe.
Sen är jag ju hopplöst spretig i vad jag håller på med hela tiden. Än snokar jag lite här och än snokar jag lite där. Jag har lite bekymmer med att hålla en rak linje hela tiden. Mest för att jag vill för mycket på en gång hela tiden. Om vi delar in släkten i fyra delar så är två av dem betydligt mindre utforskade än de andra. Ett led har jag själv utforskat tills jag stötte på ett litet bekymmer som jag behöver trassla med innan jag går vidare. Ett annat finns det sedan tidigare en hel del forskning på i den lilla skriften “Släkten Hasselroth från Södra Råda”. Det är ganska skralt med källhänvisningar i den så jag har förvisso dubbelkollat en del. Egentligen är den boken en stamtavla och utgår alltså från den förste som tog namnet i Hasselroth i det släktledet, Anders Johansson Hasselroth (namnet fanns sedan tidigare i släkten, men inte i rakt nedstigande led till honom). Författaren till boken, Iwan Hesselroth, har inte följt upp riktigt alla släktled och det ges ingen förklaring till det. Jag har börjat snoka lite grann i det eftersom jag i ett galet ögonblick fick för mig att försöka göra en uppdatering av boken. Den trycktes 1961 och många av dem som är med i sista ledet där har ju hunnit få både barn och barnbarn. Jag själv saknas ju t ex! :-) Så i ren iver så har jag snokat upp adresser till alla (utom en) som finns med i det sista släktledet och började tom skriva ett brev… men sen insåg jag ju att om jag ska göra jobbet bra så vill jag ju utforska de där saknade släktleden också och plötsligt kändes det som om jag hade gett mig på ett rätt stort projekt! :-) Det är inte så att jag vill backa ifrån det, men det påverkar vad jag vill skriva i det där brevet till alla… Så på det hela taget så föll jag in i nånslags tankefas där! :-)
Samtidigt så nästan snubblade jag i helgen över en helt fantastisk informationskälla gällande sambons anor… Hans farfars mamma, Nanna Beskow f Hildebrand, har skrivit en bok kallad “Minnen från min barndom”. 31 maskinskrivna sidor (ca A4) + några sidor med fotografier. Jag sträckläste alltihop och sen har jag scannat den med stor försiktighet. Det kan nog vara värt att presentera några citat av henne någon dag faktiskt. Vi får väl se. Hur som helst så ökade det ju på min spretighet lite grann. Jag måste nog låta min fascination för den här boken sjunka undan lite så att jag kan släppa den ett tag sen. Göra en sak i taget och allt det där…
Så för tillfället hattar jag bara runt lite grann som innan. Jag ska nog sätta mig i lugn och ro på bussen idag och fundera på i vilken ordning det passar mig bäst att göra sakerna. Lugnt och metodiskt. Jajjamän! :-) Fortsättning följer. Någongång, någondag, etc…

Det är mitt i natten igen. Jag borde faktiskt inte alls vara vaken, men det har varit nåt konstigt med tiden hela den här dagen. Det skärper väl till sig igen så småningom kan man hoppas. Den enda egentligen fördelen med att dygnsrytmen har hamnat lite i obalans är att jag kanske lyckas hålla mig vaken ända till tolvslaget på nyårsafton. Man förväntas ju göra det och ju mindre grinig jag hinner bli ju bättre för husfriden! :-) Dessutom kanske jag kan lyckas få till en eller annan fyrverkeribild värd namnet om det inte blåser för mycket, eller är för kallt för den delen. Det ger sig, det är väl en dag kvar eller två.
Inom kort så kommer det finnas risk att man inte hamnar i ångestventilen om man följer sina vanliga bokmärken el liknande, det är också möjligt att rss-flödet slutar fungera om jag inte hittar på nåt fiffigt för att trixa till det. Jag hoppas att alla som vill kan leva med lite omvägar ett tag. Givetvis går det att justera sina bokmärken etc, men med risk för att man behöver ändra dem igen sen innan det är klart! :-) Allt beroende på hur mina förvirrade tankar utvecklar sig under ledigheten, hehe. I korthet så har jag iaf lite planer på att låta sajten återgå lite mer till sin ursprungliga disposition vilket i praktiken betyder att ångestventilen kommer att behöva flytta lite på sig för att göra plats för anat. Fotogalleriet och ångestventilen kommer att få dela på sig igen och släktforskningen kommer att flytta tillbaka in på sidan. Det är väl i stora drag det som är på gång, det kan nog komma med lite andra förändringar utav bara farten, det ger sig väl. Eftersom jag inte ens tänker fantisera om att göra om hela sidan och göra ett nytt bloggtema samtidigt så kommer ventilen att få ett nytt utseende som någon annan har gjort! Tillfälligt blir det ett rosa tema med det trevliga namnet LaLaLand, om jag trivs bra med det (efter lite modifieringar) så kan det kanske få stanna ett tag också. Den som lever får se. Det finns naturligtvis alltid en risk att hela projektet drar ut på tiden, blir försenat och sedan till och med förändrat innan det är klart. Det är sånt man aldrig vet. Åtminstone inte förrän det har gått lite tid.

Kära bloggläsare! Jag har alldeles nyss lagt till en ny plugin som tillåter att man besvarar varandras kommenterarer och inte bara skriver nya i en lång lång rad. Den behöver testas! :-)
Jag har massa inställningar att göra, ändra färger och sånt bland annat,  översätta lite till svenska etc. Grejen är att det blir ju så mycket lättare att se vad man gör, vad man gjort och hur det blir om det finns en massa färdiga kommentarer i olika nivåer!
Så den hjälp jag önskar är - kommentera det här inlägget! Glöm inte kommentera kommentarerna och deras kommentarer… :-)

Det är inte så att jag kommer att sitta och häcka vid datorn hela dagen eller göra det här nuuu. Jag är hemma och vårdar det sjuka barnet så jag har inte så mycket tid till sånt. Så återkom gärna och skriv fler kommentarer senare, kanske har någon varit här emellan och skrivit nåt värt att kommentera? (Nåja, möjligheten finns iaf!)

Jag skulle vilja säga att jag hade massor av text liggande i utkast, men så är det inte. Just nu är det faktiskt bara ett! Å andra sidan så rensar jag ibland. Jag brukar aldrig vilja skriva färdigt nåt när det redan gått ett tag, den text som finns brukar ha förlorat den lilla aktualitet den hade och så struntar jag helt enkelt i det.
Det drar ihop sig till jul och till ett nytt år. När det gäller det nya året så tror jag att jag redan har skramlat ihop så att jag kan göra en hel lista på lämpliga nyårslöften. Det är inte riktigt likt mig, iaf inte mitt jag de senaste åren! :-) Kanske är det så att jag faktiskt ska skriva ner den lilla listan och spara den nånstans, följa upp den ibland… vi får väl se. Det kan möjligen vara värt att fundera över åtminstone.
Jul däremot ligger ju lite närmare i tiden. Plötsligt är det bara en vecka kvar och jag är inte alls beredd. Visst, jag har fått fram både granen och några tomtar om man vill se det så… Däremot känner jag mig inte helt redo att gå på semester från jobbet än. Det kan förstås bero på att jag varit hemma idag med det sjuka barnet. Jag skulle visserligen inte varit på kontoret annars heller så det är inte hela förklaringen. Hur det blir imorgon vet vi väl inte än. Sonen har varit piggare idag, det är inga nästan 40 grader längre. Helt på topp var han ändå inte ikväll så ja, vi gör nog en liten utvärdering i morgonbitti antar jag. Därmed har vi inte riktigt planerat för vem som ska vara hemma och vem som ska jobba heller. Det var inte helt sant, men vi har några alternativa planer - det vi inte har bestämt är vilken av dem vi ska använda! :-) Det beslutet får väl avvakta till imorgon det också.
På det hela taget så kommer det här att bli en rätt meningslös text, men det hör ju knappast till ovanligheterna. Det som är lite trist är väl att när det blir så långt mellan det jag skriver så är det ju tråkigt när det är lika meningslöst varje gång! :-) Särskilt som det inte alls beror på att jag inte har nåt vettigt att skriva. Det är bara det att jag behöver bygga upp lite vana innan jag kommer till väsentligheter och eftersom jag aldrig kommer tillbaka in i vanespåret så kommer det heller inte några väsentligheter. Inte så avancerat egentligen, iaf inte om man har en smula inblick i min värld. :-)
Nåväl, när vi nu konstaterat att det här inte kommer leda längre än så här idag så tänker jag avrunda min dag. Jag ska börja med att göra ett nytt försök att hitta Metodboken av Conny Svenning. Den är inte i bokhyllan (iaf inte där den borde vara) och den är inte på jobbet… det är ganska dåliga tecken, egentligen betyder det att den kan ha smitit iväg och gömt sig nästan var som helst! När jag ändå är bland böckerna och grejar så ska jag ställa in två nya i bokhyllan, jag har fått paket från bokus idag! :-) Sen när jag har konstaterat att Metodboken fortfarande är lika försvunnen som den var förra veckan så ska jag ta med mig en tredje bok från bokpaketet upp till sängen, nml Janet Evanovich: Visions of sugar plums. Det är en så kallad “Between-the-Nubmers”-roman, vad det egentligen betyder förstår eventuellt de av mina läsare som har lite kännedom om böckerna om Stephanie Plum. Ni andra får väl vänta tills jag tar mig tid att skriva mer om ämnet kanske.
Den fjärde boken i dagens paket är en julklapp så den sk a jag lägga på ett “säkert ställe”. :-)
(… och ja, de två böckerna som ska till bokhyllan har också den kära Stephanie som huvudperson)

En sak kan man säga säkert om den här bloggen och mitt liv och förhållandet däremellan. Det är helt klart för mycket ångest och för lite ventilerande. Dessutom hör det till saken att ångesten är diffus och kommer bara i små korta “pustar”, det går alldeles utmärkt att ignorera alla tendenser bara jag inte börjar ägna dem nån uppmärksamhet. Livet blir både enklare och lugnare om jag inte försöker ventilera nåt utan ägnar mig åt trygg och säker förträngning istället. Otroligt praktiskt, men det hindrar mig också från att skriva roliga och trevliga saker i min blogg! :-) Av det enkla skälet att när jag väl sitter tillräckligt länge och hyfsat koncentrerat vid tangentbordet så blir tankarna en smula för seriösa och det slutar med att jag helst vill undvika att skriva vad jag tänker. Inte helt logiskt kanske och man kan givetvis fundera över om det ens är sant eller om allt bara är bortförklaringar. Oavsett det så får det duga som förklaring för tillfället.
Jag har åtminstone en dröm just nu. Det som gör att jag inte riktigt känner mig med bekväm med att jag har en enda tydligt formulerad dröm är att den är jobbrelaterad och att jag inte har en susning om hur jag ska kunna genomföra den. Dessutom är det en sån där dröm som jag nästan inte vågar säga högt till folk för då skakar de bara på huvudet och tycker att de fått bekräftat att jag är galen. För det jag vill göra är att stänga in mig i en skrubb och göra statistik av gamla anteckningar! :-) Det handlar förstås inte bara om mitt eget höga nöje utan också om att jag faktiskt upplever ett behov av att få svar på en del frågor om vårt arbete. En liten kvantitativ uppföljning helt enkelt… det finns massor av saker som är enkelt mätbara, men som vi av någon outgrundlig anledning inte mäter. Om jag genom det gräva igenom det material som finns kan skapa en rutin för att göra det i framtiden så skulle jag tycka att jag åstadkommit något. Förmodligen skulle jag inte alls bli populär bland de stackare som får fyra-fem nya frågor att besvara inför varje månads statistik, men det kan jag ta! :-) Nåja, det kommer att höra till avdelningen för drömmar och fantasier ett tag till. Om det någonsin blir verklighet av projektet återstår väl helt enkelt att se.
Apropå projekt så funderar jag på att måla om bloggen lite. Orange är trevligt och får säkert komma tillbaka, men omväxling förnöjer alltid. Eftersom jag har en smula mer makt över min fritid än jag har över min arbetstid så kanske jag rent av kan få ihop den tid jag behöver för att få det gjort också. Förutsatt att lusten att göra det räcker tillräckligt länge! Vi får väl se. :-) Jag har iaf kladdat med lite fina färger i Photoshop för att se om jag ens kan få ihop mina fantasier. Jag har upptäckt att om jag väljer fel nyans av de tilltänkta färgerna så ser det inte klokt ut, hihi. Kanske blir det helt galet hur jag än gör. Äsch och whatever.
Jag avrundar dagens onödiga babblande med Ellen & Dolly (de är mycket roligare än jag):
Eftersom videon är borta från youtube så får ni en länk till Ellens hemsida istället. Där finns samma video, men med viss risk för inledande reklam: